Längst ned på sidan kan du läsa mer om de olika byggnaderna. 

S:t Larsområdet på 1800-talet

Redan 1823 beslutade Sveriges riksdag att skjuta till statliga medel för att bekosta nybyggda hospital runt om i Sverige. Det hade då riktats kritik mot de gamla tvångsvårdsinriktade, trånga och mörka hospitalen. Dessa hospital ansågs inte längre vara en lämplig miljö för att bota patienterna. Tankar om att patienterna skulle botas genom meningsfull sysselsättning, solljus, frisk luft och god hygien etablerade sig istället. Det dröjde dock till 1850 innan hospitalsbyggandet tog fart i landet.

Lunds hospital

Det var primärt tre anledningar till S:t Larsområdet valdes för byggnation av ett nytt hospital. Den ena anledningen var att Hospitalet som lades ned i Malmö fortfarande ägde stora delar av marken. Den andra anledningen var att området ansågs ligga tillräckligt avskilt från Lunds mer centrala delar så att hospitalsverksamheten inte skulle störa övriga stadens invånare och den tredje anledningen var att området låg nära Lunds lasarett.

Lunds Hospital uppfördes på området norr om Höje å (S:t Larsparksområdet öster om S:t Lars väg). Hospitalet uppfördes från 1850 och framåt i syfte att ersätta det gamla i Malmö. Per Ulrik Stenhammar fick uppdraget att rita det nya hospitalet. De första handlingarna lades fram redan 1868 men omarbetades mellan åren 1869-1873 baserat på nya idéer om vårdygnnaders organisation i form av paviljongsystem. Stenhammar hämtade säkert inspiration från både sjukhusutformningar i Frankrike och Tyskland där detta system används sedan 1840-talet. Hospital är också samtida med Göteborgs hospital som också har utformats med vårdavdelningarna orgaiserade i ett paviljongsystem. Hospitalet uppfördes för behandlingsbara patienter men delades in i betalande respektive ickebetalande patienter.

När Per Ulrik Stenhammar avled 1875 tog Axel Kumlien vid. 1876 påbörjades byggnationen av byggmästare C H Hallström och tre år senare var hospitalet färdigt att tas i bruk.

Asylen

Asylen, som ligger söder om Höje å, uppfördes 1887 efter ritningar av Axel Kumlien och togs i bruk 1891. Asylen uppfördes primärt för de patienter som ansågs vara kroniskt sjuka (dvs obotbara) och har därför en mer sluten utformning än övriga hospitalsområdet.

Mellan den Hospitalet i norr och Asylen i söder anordnades en bro. Den var till för kroniskt sinnessjuka patienter. 1890 anlades en smalspårig järnväg för mattransporter mellan de båda områdena. Planering och plantering av promenadgångarna i området gjordes samtidigt som järnvägen anlades. 

1895 anlades en kyrkogård intill Flackarps by, syd väst om Asylen där de flesta patienterna begravdes.

Lunds Hospital och Asylen blev S:t Lars sjukhus

Indelningen mellan behandlingsbara och kroniskt sjuka patienter upphörde officiellt 1910. 1931 slogs Asylen och Lunds Hospital ihop till ett sjukhus vid namn S:t Lars sjukhus. Namnet kommer från Lund stads skyddshelgon S:t Laurentius.

1950-talet

Under 1950-talet introducerades psykofarmakan som medicinsk behandlingsmetod. Medicinen hade en stor inverkan på patienternas måenden och aktiviteter såsom kurser, utflykter och sportaktiviteter kunde plötsligt genomföras med patienterna, något som tidigare varit otänkbart. Bland anant anlades dansbanan söder om Höje å (som brann ned för ett antal år sedan) samt en fotbollsplan syd-väst om Asylen i samband med att denna medicin infördes.

Från 50-talet miste S:t Lars sjukhus sin funktion som centralsjukhus. Patienter från andra län skickade då till sina respektive hemlän. I och med detta stängdes funktioner som gjort området självförsörjande ned, såsom bageriet, tvätteriet osv.

Från mitten av 50-talet bygges många av de byggnader som idag finns väster om S:t Lars väg. Då tillkom bla TBC-paviljongerna samt entrébyggnaden Medicinskt centrum.

1967 överflyttades mentalvården från stat till landsting. Den öppna vården prioriterades mer under 70-talet med utflyttning till olilka gruppboenden.

Privatisering av området

1985 överfördes Asylen till ett av landstinget nystartat bolag, Ideon Industripark AB. Idag ägs området av Starwood Capital Group.

1994 såldes personalbostäderna öster om Asylen samt koloniområdet intill till HSB. Koloniområdet är idag bebyggt med nya parhus i HSB:s regi.

2000 revs barnpsykologiska kliniken, väster om det ursprungliga hospitalsområdet. Detta område är idag bebyggt med bostadsrätter, hyreshus samt egna hem i Riksbyggens regi.

Hemsö äger idag det gamla Hospitalsområdet.

Bevarandesynpunkter

Bebyggelsen inom S:t Larsområdet håller en hög kvalitet och under hela den statliga tiden ägnades byggnaderna en stor omsorg. Genomgående anlitades välrenommerade arkitekter och på inpom S:t Larsområdet finns byggnader av flera rikskända arkitekter som annars inte är representerade i Lund.

Utöver Per Ulrik Stenhammar, som initialt ritade anläggningen, har bland annat Axel Kumlien, Thure Stenberg, Carl Westman, John Anchert, Sven Markelius samt Klas Anselm varit verksamma i området.

Detta gör att bebyggelsen i sin helhet har ett betydande kulturhistoriskt värde.